Att bara ligga stilla på stranden i en vecka är inte vår grej, så på onsdagen satte vi oss i bilen och styrde mot Puerto de Sóller. Naturligtvis tog vi inte den snabbaste vägen, nej vi körde via Pollenca, över bergen på den slingriga vägarna där bergssidorna ibland var så branta att man fick lite puls. När det dessutom saknades räcke fick jag ännu mer puls. När det både saknades räcke och fick möte med cyklister som cyklade nerför i ca 70 km i timmen blundade jag helt enkelt. Cykling är väldigt populärt på Mallorca, men det är uppenbart att inte alla har de kunskaper och förutsättningar som behövs för att cykla i bergen... Men som ni ser möttes vi av otroligt vackra vyer, och cikadorna lät så att det hördes över motorljud och allt.
Själva Sóller ligger några kilometer upp i bergen, men vi valde att stanna till i Puerto de Sóller. Där fanns minsann ett helt parkeringshus där vi kunde ställa bilen, bara några hundra meter från stranden. På vägen till stranden hittade vi en affär/café/frisör där de bland annat sålde mallorkinskt hantverk, och maken passade på att köpa sig en ny hatt. Damen i affären var amerikan, och det hela kändes väldigt hippie-akigt, eller möjligtvis kalifornskt (inte för att jag någonsin har varit i Kalifornien, men jag tänker surfning, bohemliv - ja, ni fattar). Det var en otroligt mysig liten strand vi kom till, alldeles i närheten av småbåtshamnen. Här var inte lika långgrunt som i Alcudia, men det gick bra att bada ändå.
Vi passade på att äta lunch i på en restaurang på stranden där vi fick jättegod mat och bra service. Vi hittade ännu en affär med mallorkinskt hantverk och min familj blev galen på mig för att jag hade så svårt för att bestämma vilken av alla fina stråväskor jag skulle köpa. De fanns massor av fina väskor och ingen var den andra lik. Till slut lyckades jag fatta ett beslut, och Alice fick en ny hatt också. Jag kunde inte låta bli att berömma den lilla tanten för att allt fint som fanns i henne butik.
Hit vill jag absolut åka igen, till exempel med spårvagnen som går hit från Palma flera gånger om dagen. Hem tog vi ett annat håll än över bergen. Det kunde räcka att få svår hjärtklappning en gång om dagen. (Klicka på bilderna för att se dem i större format).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar