Första dagen

För det först; vi har bestämt oss för att inte betala för wi-fi på hotellet. Dels för att det finns  roligare saker att lägga pengar på och dels för att man så enkelt hittar gratis wi-fi på många ställen på Manhattan. Det finns utomhus, men även på alla Starbucks och McDonalds.

På grund av jetlag vaknar vi tidigt på morgonen. Riktigt tidigt. Igår gick vi hemifrån redan strax efter klockan sju. Vi åt frukost på Metro Café på Fifth Avenue. Vi vuxna åt omelett med svamp, bacon och american cheese och barnen fick bagels och färskpressad juice. Sen passade vi på att gå till Rockefeller center och åka upp i Top of the Rock. De öppnar redan klockan åtta och jag misstänkte att det kunde vara bra att vara tidigt på plats på en så pass populär turistattraktion. Jag hade rätt. När vi kom var köerna korta, men när vi gick ringlade de sig långa.

Det går inte att komma ifrån att det var en häftig upplevelse att åka upp 67 våningar i den supersnabba hissen med glastak där ljus och bilder projicerades samtidigt som vi såg hur vi åkte uppåt. När vi väl kom upp var utsikten så klart helt otrolig och vi kunde se ut över alla skyskrapor på Manhattan och vi fick även en uppfattning om hur väldigt stor Central Park är. Det blåste kallt på toppen så man ville inte vara ute några längre stunder, men jag skulle ändå rekommendera alla som är i New York för första gången att åka upp i en skyskrapa och beundra utsikten.

På Rockefeller Center var isbanan spolad och det var inte alls svårt att förstå hur romantiskt det måste vara att skrinna runt där när den stora julgranen är tänd och det spelas julmusik i skymningen.

I en liten bokhandel köpte vi en anteckningsbok (jag är smått besatt av pappersvaror och pennor), suddisar i form av sushi, och en bok som heter William Shakespeare's Star Wars, alltså Star Wars berättelsen i drama-form på elisabetansk engelska. Hysteriskt roligt.

Efter ett kort besök i Lego-affären gick vi norrut längs 5th Anevue. På Gap blev vi bjudna på mellanmål, och det var helt galet med cookies, muffins, popcorn, salta pinnar, morötter, selleri och frukt. Helt perfekt, för sen orkade benen, även de kortare, ända upp till Apple-affären. Det var så klart häftigt att se glaskuben i verkligheten och affären var proppfull med folk, som faktisk inte bara klämde på grejorna utan även handlade en massa.

Trots att det var blåsigt och kallt tog vi en liten runda i Central park. Barnen fick brända mandlar och gungade en stund. På bara en liten stund hann vi se massor av ekorrar som var helt orädda och verkade väldigt vana vid människor. Precis innan vi gick ut ur parken kom en falk insvävande! Jag har aldrig sett en vild rovfågel på så när håll innan. Jag vet inte om de är vanliga här, men det var mer än jag som stannade och fotograferade.

Framme!

Det har varit en ruskigt lång dag, men nu ligger vi här i våra hotellsängar och kämpar för att hålla oss vakna. Barnen slocknade precis och det kommer inte att dröja länge innan jag gör detsamma. För oss är ju klockan två på natten, även om den bara är åtta lokal tid.

Resan hit gick riktigt smidigt. Som vanligt när vi ska flyga började vi med buss och tåg för att ta oss till Köpenhamn. Vi åt ingen frukost hemma utan sparade det till loungen på flygplatsen, men jag vet inte hur snart det var egentligen för det var farligt lågt blodsocker på en del av oss innan vi fick mat. Lillasystern åt fyra bullar och två wienerbröd innan hon blev mätt.

När vi skulle gå ombord på planet blev så klart maken utvald för en extra säkerhetskontroll med topsning och annat mysigt. Vi åkte med en nyrenoverad Airbus och när vi klev ombord låg det filtar, kuddar, vattenflaskor och hörlurar och väntade på oss. Framför oss hade vi pekskärmar där vi själva kunde välja mellan att roa oss med filmer, TV-serier, spel eller information om hur resan fortskred. Något wi-fi fick vi däremot aldrig igång. Alla i familjen är väldigt nöjda med maten ombord; vi fick bland annat kyckling i basilikasås med potatisgratäng , färskt bröd, kaka och chokladbit. Andra gången fick vi varm macka med tomat och paprika.

Jag var beredd på att det skulle ta lång tid i passkontrollen men där var nästan inga köer alls och det hela förlöpte väldigt smidigt. Barnen slapp både att få händerna skannade och att bli fotograferade och var väldigt lättade över detta. Tullen flöt på liks smidigt, men när vi skulle åka det förarlösa tåget till stationen på flygplatsen blev det väldigt trångt och bökigt, och barnen som tidigare gjort en hjältemodig insats började tröttna. Efter en kvarts väntan på stationen kom till slut tåget som tog oss till Penn station på Manhattan. Tanken var att vi skulle ta tunnelbanan vidare, men då sa barnen ifrån att de minsann inte tänkte åka mer idag, så då promenerade vi sista biten, med väskor och allt.

Incheckningen på hotellet gick smidigt och sen var planen att vi skulle gå till Toys R Us, allt för att hålla barnen på gott humör. Det visade sig att de stängt i förra veckan. Samma sak med FAO Schwarz. Så det fick bli lite shopping på Disney-affären istället, som tröst. Kvällsmaten blev hamburgare på McDonalds, med gigantiska portioner läsk och pommes, trots att vi inte hade bett om plussize. Snacka om att bekräfta fördomar!

Packat och klart

Så. Nu känns det äntligen som att vi är klara med allt nödvändigt. Pengarna är växlade, passen ligger framme, alla batterier (många!) är laddade och kylen är tömd på allt som annars hade blivit gammalt under veckan. Jag har till och med diskat ut alla återvinningskärl och torkat av i skåpet där de står! För det är inget kul alls att mötas av doft av förruttnelse när man kommer hem. Någon dammsugning blev det tyvärr inte men det kan inte hjälpas.

Barnen befinner sig för tillfället i ett tillstånd mitt emellan total pepp och djup oro. "Måste man verkligen bli fotograferad på flygplatsen i New York?" "Imorgon ska jag få äta godis - tjoho!" "Har du någon gång sett ett flygplan krascha mamma?" "Tänk att vi ska åka imorgon; så fort tiden går ändå." "Hur ska vi kunna flyga så länge utan wi-fi?" Allt detta i en salig blandning. (Vi har inte berättat att vi förmodligen kommer att kunna köpa till wi-fi på planet; man vet ju aldrig hur det blir med teknik som strular och så. Det får bli en glad överraskning helt enkelt). Jag har laddat ner massor av podcasts till telefonen och packat ner en bok som fått fina recensioner och som jag tror att jag kommer att gilla. Naturligtvis har vi med traditionella Uno, kille och kortlekar också. Och pennor och ritpapper och klisterböcker. Så hoppas hoppas att vi får en smidig flygresa imorgon.

Möte med dagordning

Planerna fortskrider. Idag hade vi ett familjemöte som jag kallade till i onsdags. En dagordning fanns visst också med i kallelsen. Det är nämligen en arbetsskada jag som lärare har, att tänka att allt blir bäst om man planerar noggrant, förbereder sig på lite allt möjligt, och är tydlig med vad som kommer och hända och hur man vill ha det. En kallelse till möte och en dagordning är kanske att ta det ett steg för långt, men ibland blir de där viktiga samtalen aldrig av om man inte planerar för dem. Och tjejerna har mycket fokus på klassråd och elevråd i skolan för tillfället, så de var med på tåget direkt. Under mötet fick bland annat alla tala om vad som var överst på deras prioriteringslista, alltså vad vi absolut inte får missa. Vi kom fram till att Naturhistoriska museet, att åka upp i en skyskrapa,  Brooklyn-bron och Central park var viktigast. Ingen särskilt överraskande lista kanske, men nu vet vi hur alla i familjen tänker.

Vi har inte bara haft möte idag; vi har också hunnit med att ta tjejerna till frisören. Annars är det en sådan sak som man tänker att man ska göra innan man åker iväg någonstans, men sen blir det inte av. Men den här gången klarade vi det, så nu ska det förhoppningsvis bli prydliga bilder till familjealbumet (som om den här familjen någonsin lyckas med att vara prydlig).

En gammal dröm

Vi började prata om New York som resmål för första gången redan för drygt tio år sen. I början av 2006 bestämde vi att om det inte blev någon bebis det året, så skulle vi åka till New York på nyår och se nedsänkningen av nyårsbollen på Times' Square. Men bebis blev det; hon är född bara ett par veckor innan nyår 2006 och nyårskvällen kom att handla mer om att trösta en liten stackare med magknip än om New York-glamour.

Ungefär fem år senare, när ännu en liten tjej gjort entré och hade hunnit bli tre år, bestämde jag mig för att fira min fyrtioårsdag i New York. Den födelsedagen låg fortfarande fem år bort, men det var då jag tog beslutet. En jämngammal vän fattade samma beslut och vi började drömma och planera och spara pengar. Det var bara det att vi i augusti förra året fick möjlighet att köpa ett större hus i samma område där vi redan bodde, och då behövdes så klart de sparade pengarna till pantbrev, lagfart och annat. Planerna lades på is och jag fick en jättefin födelsedag på Österlen istället.

I somras var jag och maken på restaurang och firade vår bröllopsdag och började prata om ifall vi inte skulle åka på höstlovet ändå. Av olika anledningar hade det nämligen inte kostat så mycket att flytta som vi hade trott. Sagt och gjort; vi cyklade hem och bokade flyg och hotellrum!

Som ni förstår efter denna något långa inledning är den här resan en 'big deal' för oss. Jag tänker inte ens försöka låtsas att jag är cool och vet precis hur allt kommer att gå till och hur vi kommer att hantera jet lag och storstadspuls och ont-i-fötterna i stan som aldrig sover. Ibland tänker jag att det är synd att så många medelklass-svenskar blivit så vana vid att resa att det inte är någon stor grej längre. Man flyger hit och dit på alla skollov och resfeber verkar vara en utrotad åkomma. När jag var liten ökade pulsen bara jag skymtade den stora gula kolossen som är Sturups flygplats på håll. Och den känslan har jag faktiskt igen nu; resfeber upphöjt till tio parat med katastroftankarna som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Jag räknar kallt med att inte sova en enda hel natt i veckan som kommer faktiskt.

Jag har flera gånger fått frågan om det inte finns risk att jag kommer att bli besviken när jag byggt upp förväntningarna under så lång tid. Och jo, den risken finns så klart. Fast mina förväntningar handlar mer om att jag äntligen ska få se staden med egna ögon (finns det över huvud taget någon plats på jorden där så många filmer, böcker och TV-serier utspelas) mer än att det ska vara fantastiskt och häftigt hela tiden.

Och nu ska den är lördagseftermiddagen spenderas med att inhandla en rosa resväska!

Språklärartankar

Sedan femton år tillbaka är jag lärare i svenska och engelska, och jobbar på en gymnasieskola i Skåne. Men trots att jag undervisar i engelska har jag aldrig satt min fot i USA, och det har många gånger känts märkligt att undervisa om ett land, där alla kunskaper kommer från böcker, filmer och TV-serier, och inget är självupplevt. England har jag däremot besökt flera gånger, och även om jag aldrig har bott där riktigt långa perioder tycker jag att jag har en helt annan känsla för vad England är. Så även om åtta dagars turistande i en storstad som kanske snarare är internationell än amerikansk inte kan ge någon djupare förståelse för landet, ser jag väldigt mycket fram emot att ha egna erfarenheter att dela med mig av.

Att åka till ett land där man förstår det allra mesta av språket, kan hänga med i samhällsdebatten och utan problem ha samtal med människor man träffar är något alldeles speciellt tycker jag. Många gånger har vi i England tillbringat långa kvällar på pubar där vi har haft fantastiskt roliga diskussioner med andra gäster och till frukosten har vi läst en dagstidning och tittat på nyheterna på BBC. Det ger en dimension till resandet som jag inte får i exempelvis Frankrike, trots att jag älskar att åka dit av många andra anledningar. Jag tänker ofta på när jag och en vän var i Dublin och provade klänningar i en affär och fick hjälp av världens mest engagerade stylist (hon var inte vanlig försäljare utan särskilt inkallad den här dagen, oklart varför) som rekommenderade oss att gå till Penny's och köpa spanx för att hålla in det som fladdrade när vi provade klänningar. Vi följde hennes råd, men det enda som hände var att fladdret flyttade upp till ovanför resåren på spanxen. Och ett så långt resonemang om spanx hade jag inte förstått på något annat främmande språk än engelska. Dock hoppar jag gärna över just spanx-konversationen då om en dryg vecka, när vi förhoppningsvis ska vara på plats. Men det finns ju mycket annat spännande att prata om. Fyra dagar efter att vi har åkt hem är det till exempel dags för presidentval...

Ändrade planer

Det var väl det jag visste, att det inte skulle gå enligt planerna. Vi hade hyrt en lägenhet av en privatperson via siten homeaway.se. Vi ville ha en lägenhet för att barnen skulle ha plats att leka på, och för att vi skulle kunna laga en del måltider själva. Men mindre än 24 timmar efter att jag publicerade inlägget igår, fick vi ett mail om att vi inte längre skulle få hyra lägenheten. Efter hårda påtryckningar från hotellbranschen har man infört nya regler som innebär att man inte får hyra ut lägenheter mindre än 30 dagar, och bryter man mot regeln väntar dryga böter.

Jag kastade mig så klart över ipaden direkt och lyckades boka om samma hotell som vi ett tag i sommar hade en bokning på, innan vi hittade lägenheten. Så nu måste vi tyvärr bo på hotell, vilket inte var vad vi hade tänkt oss. Dessutom får betala rejält för wi-fi på hotellet. Å andra sidan blev det ett par tusen kronor billigare med hotellet så då kanske vi kan kosta på oss wi-fi. Hotellet heter The Belvedere, och vi har bokat via Expedia. Via min fackförening har vi nämligen 10% rabatt på både hotels.com och Expedia, så vi ser pengarna som lite plåster på såren.

Lägenheten som vi hade bokat låg på 68:e gatan, strax väster om den sydligare delen av Central Park. Nu kommer vi istället att bo på 48:e gatan, längre från Central Park men närmare stadens absoluta centrum, med gångavstånd till bland annat Times Square. Barnen blev lite besvikna eftersom Cental Park är vad de ser mest fram emot, men de tröstades lite av att vi kommer att bo närmare Toys R Us. Den affären kommer för övrigt att stänga till nyår och har inga planer på att öppna en lika stor affär någon annanstans, så det gäller att passa på att åka inomhuspariserhjul.

Det var dagens dramatik; nu håller vi tummarna för att inget mer händer

Bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Om elva dagar åker vi

Jodå, det blev en ny blogg till slut. Tanken är att berätta om resan till New York, och kanske andra resor också. För även om inte en endaste människa läser, så är det hör ett utmärkt sätt att dokumentera erfarenheter och tankar på, både i text i bild. Den här bloggen kommer att vara helt öppen; vem som helst som vill kan läsa. Jag kan egentligen inte vara säker på att jag kommer att ha tillräckligt bra wi-fi för att ladda upp tunga bilder, men om inte annat får jag väl gå till Apple store på 5th Avenue. Där måste de väl ändå ha bra uppkoppling?!

Tankarna kring vad vi vill se och göra började så klart redan i somras när vi bokade resan. Naturhistoriska muséet är en självklarhet, precis som Brooklyn-bron och Central Park. Eftersom vi reser med barn, en åttaåring och en nioåring, kommer mycket att behöva anpassas till dem. De kommer förmodligen inte att orka gå omkring så mycket som vi vuxna skulle vilja göra till exempel, och vi kommer nog att få spendera mer tid på Toys R Us än vi skulle önska. Det kommer att bli en del kompromisser helt enkelt.

Bästa guideboken så här från hemmafronten är Med familjen i New York, från Första klass familjeguider. I den boken finns ett avsnitt för varje del av staden, där man bland annat kan läsa var lekplatserna, glassaffärerna ovh toaletterna finns. Typiskt ovärderlig information när man reser med barn, så den kommer nog att få hänga med i ryggsäcken hela veckan.

En annan rolig reseguide är Inte för vuxna. New York: Allt du behöver veta, som är Lonely Planets New York-guide för barn. I den görs det nedslag på olika företeelser i staden, som exempelvis varför New York kallas för The big Apple (det har med hästkapplöpningar att göra). Sen har vi även en bok som heter Ett annat New York, som jag inte hunnit titta så mycket i än. För internet i all ära, men det är härligt att ha en fin bok med färgbilder och en tydlig struktur att titta i. Till sist har vi även köpt två kartor på Tradera, en över hela New York och en över Manhattan, som har varit bra för att skapa sig en bild av var allt ligger.

Namnet på bloggen är en blinkning till namnet på ett av mina favoritalbum, August and Everything After av Counting Crows.