Alcudia stad

Trots att det var fjärde gången jag besökte Mallorca och Alcudia, kan jag inte minnas att jag har varit i Alcudia stad förut (fast första gången var som sagt 1982, så jag kan ha glömt). Staden påminner till viss del om Visby; båda städerna har en medeltida ringmur med portar in mot centrum. Det var väldigt mysigt och pittoreskt, även om vissa gator var så trånga och så fulla med folk att man liksom fick köa sig fram. Där fanns så klart massor av trevliga restauranger, men eftersom det var för tidigt för lunch för oss, så nöjde vi oss med varsin glass. Men det var minsann inte vilken glass som helst, utan hemgjord italiensk glass (hur nu spanjorer kan göra "hemgjord italiensk glass", men det har kanske med receptet att göra). Barnen utnämnde den till resans bästa glass. (Klicka på bilderna för att se dem i större format)

Puerto de Sóller

Att bara ligga stilla på stranden i en vecka är inte vår grej, så på onsdagen satte vi oss i bilen och styrde mot Puerto de Sóller. Naturligtvis tog vi inte den snabbaste vägen, nej vi körde via Pollenca, över bergen på den slingriga vägarna där bergssidorna ibland var så branta att man fick lite puls. När det dessutom saknades räcke fick jag ännu mer puls. När det både saknades räcke och fick möte med cyklister som cyklade nerför i ca 70 km i timmen blundade jag helt enkelt. Cykling är väldigt populärt på Mallorca, men det är uppenbart att inte alla har de kunskaper och förutsättningar som behövs för att cykla i bergen... Men som ni ser möttes vi av otroligt vackra vyer, och cikadorna lät så att det hördes över motorljud och allt. 

Själva Sóller ligger några kilometer upp i bergen, men vi valde att stanna till i Puerto de Sóller. Där fanns minsann ett helt parkeringshus där vi kunde ställa bilen, bara några hundra meter från stranden. På vägen till stranden hittade vi en affär/café/frisör där de bland annat sålde mallorkinskt hantverk, och maken passade på att köpa sig en ny hatt. Damen i affären var amerikan, och det hela kändes väldigt hippie-akigt, eller möjligtvis kalifornskt (inte för att jag någonsin har varit i Kalifornien, men jag tänker surfning, bohemliv - ja, ni fattar). Det var en otroligt mysig liten strand vi kom till, alldeles i närheten av småbåtshamnen. Här var inte lika långgrunt som i Alcudia, men det gick bra att bada ändå.

Vi passade på att äta lunch i på en restaurang på stranden där vi fick jättegod mat och bra service. Vi hittade ännu en affär med mallorkinskt hantverk och min familj blev galen på mig för att jag hade så svårt för att bestämma vilken av alla fina stråväskor jag skulle köpa. De fanns massor av fina väskor och ingen var den andra lik. Till slut lyckades jag fatta ett beslut, och Alice fick en ny hatt också. Jag kunde inte låta bli att berömma den lilla tanten för att allt fint som fanns i henne butik. 

Hit vill jag absolut åka igen, till exempel med spårvagnen som går hit från Palma flera gånger om dagen. Hem tog vi ett annat håll än över bergen. Det kunde räcka att få svår hjärtklappning en gång om dagen. (Klicka på bilderna för att se dem i större format).

Alcudia beach

Stranden i Alcudia är otroligt fin. Lång, bred och ren. Vi tog en promenad varje morgon, och då kunde vi se hur det arbetades med städning, både av tång när de var pålandsvindar, och av sådant som de badande lämnat efter sig. Vattnet är klart och vi stötte inte på några "räliga" djur i vattnet under vår vecka. Alcudia ligger i en lugn bukt som oftast är lugn, och det var grön flagg för badning varje dag. det finns strandsängar som man kan hyra för 6,50 euro varje dag, och om man hyr två ingår parasoll. På parasollet finns dessutom ett säkerhetsskåp med kodlås, där man kan läsa in sina värdesaker när man badar. En kommunanställd går runt och tar betalt, och man får till och med kvitto.

Om man vill kan man hyra trampbåt, vilket vi gjorde en gång. Den hade till och med rutschkana ner i vattnet, men det var inte så roligt som det såg ut eftersom det inte var så behagligt att åka på en torr rutschkana med bara ben. Man får dessutom bara använda den inom några utlagda bojar, så det var trångt á la Tosselilla i vattnet. Inte som1982, när vi var ute på öppet vatten med trampbåten, mina föräldrar, jag, min kusin, och min farmor. Känner man sig lite mer äventyrlig kan man åka bananbåt, soffa, eller hyra stand-up-paddling-utrustning eller till och med ge sig på paragliding.

Första dagen var vi på stranden nästan hela dagen. Som vi njöt! Jag och maken hade befarat att barnen bara skulle vilja hänga vid poolen, för så var det nämligen förra året i Kroatien, men de var lika sugna på stranden som vi. Kanske för att vi hade närmare till stranden här, och det är dessutom mer långgrunt. Vi hade faktiskt med oss en kylväska i bagaget, och små kylklampar som jag hade köpt på Söstrene Grene för fem kronor styck, och detta hade vi väldigt mycket nytta av. På förmiddagarna packade vi ner dricka, frukt och bröd, och det räckte oftast till lunch. Man blir inte så hungrig av att ligga på en strandsäng precis. Barnen rörde sig i och för sig desto mer eftersom de var i vattnet och dök och gjorde kullerbyttor hela tiden.

Alcudia, Mallorca

Vi bokade vår resa till Mallorca redan i december förra året. Inte för att man måste boka så tidigt, men det är under de lite längre ledigheterna som vi har tid att diskutera och planera våra resor. Å andra sidan, när jag i mars tittade efter hotell igen, för att eventuellt byta ut det vi redan hade bokat, så fanns det nästan inget kvar. Så jag tror nog att man måste vara ute i ganska god tid ändå. Anledningen till att blev just Mallorca var mest för att flygresorna till Palma var billiga. Vi hade en tanke om att vi ville tillbaka till Brac, ön utanför Kroatiens kust, men flygresorna till Split hade plötsligt blivit dyra, så de planerna skrinlade vi. Dock inte för all framtid.

Alcudia blev det för att vi har varit där tidigare, och vet att stranden är fi och att det är är barnvänlig ort. Lite för barnvänlig kanske, för lugnet som vi upplevde i Bol på Brac förra året går inte att finna i Alcudia, vilket vi i och för sig var helt medvetna om när vi bokade. Hotellet som vi bodde på heter Sol Alcudia Center och ligger ca 250 meter från stranden. Det är ett prisvärt hotell, rent och prydligt med två fina pooler (en barnpool och en större pool) och en stor personalstyrka som håller bra ordning och är vänliga. Lägenheterna är lite slitna och sängarna är hårda, precis som på vilket spanskt mellanklasshotell som helst. Det fanns "luftkonditionering" - inom citattecken eftersom det aldrig blev riktigt så svalt som jag tänker mig att det kan bli med riktig luftkonditionering, men det behövdes inte heller eftersom hade turen att få lägenhet i ett hörn av hotellet (som var byggt i vinkel) och solen kom aldrig åt våra fönster. Vi hade dessutom turen att få lägenhet med utsikt över poolområdet. Om man ville kunde man betala till för all inclusive, men det ville vi så klart inte. Det finns många argument för att välja bort all inclusive; det innebär en högre belastning på klimatet eftersom mer mat slängs, pengarna vi spenderar går till stora företag som ofta ägs av utländska intressenter, och så vill vi naturligtvis att våra barn ska få åtminstone en liten släng av kulturen i det landet vi är, och välja och beställa sin egen mat på lokala restauranger. Det brukar sluta med att de kan beställa på det aktuella språket i slutet av veckan (dock inte i Kroatien - det kunde ingen av oss). Att resa ska absolut vara avkoppling, men det ska vara nya upplevelser och kunskaper också, även när man reser till ett turist-ghetto som Alcudia. Att det sen känns otroligt ovärdigt att gå runt med ett plastband rund handen som en annan sjuttonåring på musikfestival, är en annan sak.

Vi bokar alla våra resor själva, utan resebyrå, eftersom det blir ungefär halva priset. Men transfer från flygplatsen till hotellet ingår så klart inte då. Det brukar finnas flera alternativ att välja mellan när man fixar transfer på egen hand, och får vår del blev det den här gången billigast och smidigast att hyra bil. Att vänta på bilen var det jobbigaste på hela resan. Först blev vi hämtade med minibuss på flygplatsen (och två minibussar kom och körde innan vi fick plats) och sen blev vi körda till en gigantisk parkeringsplats 2,5 kilometer från flygplatsen där vi fick vänta på vår bil. Lyckligtvis fanns det tak, sittplatser och vatten att köpa, för vi fick vänta i ungefär en timme innan det var vår tur att få vår bil. Det blev en Nissan Qashqai som såg väldigt stor ut på utsidan, men som visade sig ha ett väldigt litet bagageutrymme. Men efter några motorstopp och några svordomar från maken om den "sjukt svaga motorn" var vi på väg. Första stoppet blev Aldi och McDonalds i Inca. Så mycket för lokal kultur liksom. Men efter att ha varit vakna sedan 03.00 började vi bli ganska sugna på att komma fram och enkla lösningar välkomnades av alla. 

Det är motorväg hela vägen från Palma till Alcudia, och de fem milen är lättkörda. Vid två-tiden var vi framme på hotellet och räknade kallt med att få vår lägenhet, eftersom vi hade incheckning från klockan två. Men se det kunde vi glömma, för lägenheten var inte färdigstädad. Vi fick i alla fall ställa i vår mat i kylskåpet och gick sen till baren och köpte sangria, öl och glass. Vi hann också upptäcka att det fanns en affär på hotellet som var väldigt välsorterad, i alla fall när det gällde (alkoholhaltiga) drycker, kakor och godis. Frukt- och gröntavdelningen var försvinnande liten. Och det är en annan bonus med att boka sin resa själv och hyra bil, att man kan åka till den lokala Lidl-affären och handla billiga varor och jättefin frukt och grönt.

Efter någon timme fick vi i alla fall vår lägenhet och kunde raskt gå upp och byta om till badkläder och ta ett dopp i poolen. På kvällen åt vi på en restaurang där en fruktansvärd engelsk smörsångare "underhöll". Men vi skrattade gott åt detta resten av veckan. Innan vi gick hem gick vi ner till stranden och lustigt nog stöter vi på bekanta mitt på bryggan, ett par som träffades samtidigt som vi, på samma ställe som vi, och som nu hade en liten dotter. Märkligt ändå, vilket sammanträffande.

När julefriden sänkte sig

Det här inlägget borde jag ha skrivit för längesen, för jag har ju jullov och har gjort en massa roliga saker. Men det började med att jag blev förkyld, på jullovet allra första dag. Så själva firandet på julafton blev inte riktigt som jag hade tänkt, men det blev bra ändå. Jag fick till exempel bästa julklapparna någonsin, åtminstone som vuxen, bara en sådan sak! Klappen som jag redan har använt massor är min Fitbit charge II, ett aktivitetsarmband som håller reda på hur jag sover, hur mycket jag rör på mig, vilken puls jag har och annat matnyttigt. Man kan till exempel se att efter en rejäl partykväll, som i fredags, sover man betydligt sämre än vad man gör en mer måttlig fredagkväll. Förresten är den också en helt vanlig klocka, vilket gjorde inköpet försvarbart eftersom jag blivit av med min gamla klocka, och min gamla gamla klocka drar sig. Pyjamasen, de varma strumporna och smyckena gick inte av för hackor de heller.

På juldagen fick vi med oss grannarna på en promenad runt mossen, och sen träffade vi som vanligt hela tjocka släkten, och åt en jättegod gulaschsoppa med mumsigt hembakat bröd. Julklappsspelet är också en självklarhet den här dagen och vi hade turen att få med oss tvål, ett litet spel, megastora gem, en Aladdin-ask, en fleecefilt, chokladtomtar och en halvkilos (!) polkagriskäpp. Bra utdelning får man säga.

Annandagen är ju rea-start och jag tog en promenad till närmaste köpcentrum. Jag skulle verkligen aldrig ha satt mig i bilen och suttit i köer, men när rean bara är en promenad bort kan man kosta på sig att ta en tur. Det blev ett par tröjor till barnen, men i övrigt tyckte jag att det var en ospännande tillställning.

Betydligt roligare var det dagen efter när vi hade spelkväll med grannarna. Vi beställde pizza till middag och gjorde tabberas på julkakor och julgodis som efterrätt. Och sen spelade vi På spåret hela kvällen. Hur kul som helst! Det är inte helt enkelt att göra brädspel av ett TV-program med en massa filmklipp och grafik, men det här fungerade ypperligt. Precis som på TV spelar man i par, och lyckligtvis vann vi varsin gång. Mer brädspel åt folket 2017!

Tioårsjubileum

Tänk att idag firar jag tioårsjubileum som förälder! Tvåsiffrigt! Vi var så klart uppe i ottan och gjorde varm choklad och sjöng för jubilaren. Hon blev så glad för sina presenter att vi nästan fick tinnitus. Grannarna vaknade garanterat. Allra mest populära var Harry Potter-trollspöet med lampa (som tänds när man viftar med spöet och som man dessutom kan dimma, direkt från Barnes and Noble i New York) och ridskorna.

Själv unnade jag mig en promenad vid lunch, i ett försök att tanka dagsljus och bli lite piggare. Det här zombie-tillståndet är nämligen inget kul. Så här fint var det:




- Posted using BlogPress from my iPad

Luciafirande gånger tre

Luciamorgon, och luciatåget på skolan blev det tredje för min del det hör året. Först var det ju lucia till häst i söndags, sen generalrepetition på barnens skola igår, och så på jobbet idag. Mellanstadieeleverna hade det inte helt enkelt med de levande ljusen; det rann stearin längs med fingrarna på dem, och någon svimmade till och med. När barnen har pratat om att det alltid är någon som svimmar i luciatåget har jag tyckt att det har låtit överdrivet och dramatiskt. Nu när jag såg dem falla fick jag backa på den punkten. Fast jag förstår inte varför inte skolan bara låter dem ha batteridrivna ljus. Vad spelar det för roll liksom?

Både luciafirandet här hemma och på jobbet var tydligt influerat av Leonard Cohen då man på båda ställena sjöng hans Halleluja, de yngre barnen på svenska och de äldre på engelska. Jag har aldrig tänkt på den som en lucia-sång, men vad spelar det för roll. Fin är den i alla fall.

För övrigt når min trötthet nya nivåer varje dag och jag ser fram emot ett jullov med massor av sovmorgnar. Men det är bara på grund av de tidiga, mörka morgnarna som jag behöver vara ledig. När jag väl är på jobbet trivs jag väldigt bra med att vara där.

Förresten gjorde maken brända mandlar till oss ikväll. Det bara måste ni testa för det så himla gott! Slut på tips.

Här kommer en bild på mig när jag springer. För att det är så häftigt att jag kan.



- Posted using BlogPress from my iPad