Vi började prata om New York som resmål för första gången redan för drygt tio år sen. I början av 2006 bestämde vi att om det inte blev någon bebis det året, så skulle vi åka till New York på nyår och se nedsänkningen av nyårsbollen på Times' Square. Men bebis blev det; hon är född bara ett par veckor innan nyår 2006 och nyårskvällen kom att handla mer om att trösta en liten stackare med magknip än om New York-glamour.
Ungefär fem år senare, när ännu en liten tjej gjort entré och hade hunnit bli tre år, bestämde jag mig för att fira min fyrtioårsdag i New York. Den födelsedagen låg fortfarande fem år bort, men det var då jag tog beslutet. En jämngammal vän fattade samma beslut och vi började drömma och planera och spara pengar. Det var bara det att vi i augusti förra året fick möjlighet att köpa ett större hus i samma område där vi redan bodde, och då behövdes så klart de sparade pengarna till pantbrev, lagfart och annat. Planerna lades på is och jag fick en jättefin födelsedag på Österlen istället.
I somras var jag och maken på restaurang och firade vår bröllopsdag och började prata om ifall vi inte skulle åka på höstlovet ändå. Av olika anledningar hade det nämligen inte kostat så mycket att flytta som vi hade trott. Sagt och gjort; vi cyklade hem och bokade flyg och hotellrum!
Som ni förstår efter denna något långa inledning är den här resan en 'big deal' för oss. Jag tänker inte ens försöka låtsas att jag är cool och vet precis hur allt kommer att gå till och hur vi kommer att hantera jet lag och storstadspuls och ont-i-fötterna i stan som aldrig sover. Ibland tänker jag att det är synd att så många medelklass-svenskar blivit så vana vid att resa att det inte är någon stor grej längre. Man flyger hit och dit på alla skollov och resfeber verkar vara en utrotad åkomma. När jag var liten ökade pulsen bara jag skymtade den stora gula kolossen som är Sturups flygplats på håll. Och den känslan har jag faktiskt igen nu; resfeber upphöjt till tio parat med katastroftankarna som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Jag räknar kallt med att inte sova en enda hel natt i veckan som kommer faktiskt.
Jag har flera gånger fått frågan om det inte finns risk att jag kommer att bli besviken när jag byggt upp förväntningarna under så lång tid. Och jo, den risken finns så klart. Fast mina förväntningar handlar mer om att jag äntligen ska få se staden med egna ögon (finns det över huvud taget någon plats på jorden där så många filmer, böcker och TV-serier utspelas) mer än att det ska vara fantastiskt och häftigt hela tiden.
Och nu ska den är lördagseftermiddagen spenderas med att inhandla en rosa resväska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar